I minne - Johnny Larsson

Johnny Almond, Johnny Cash, Johnny Winter, Johnny Rivers, Johnny Rotten, John(ny) Zorn, Joni Mitchell, Johnny B. Goode, samt, förstås, Johnny Larsson.
Johnny, en totalt älskvärd person som ohmfamnade alla dessa ovannämnda musiker, och mångt många flera därtill.
Jag lärde känna Johnny Larsson för ca. tusen år sedan nu, och ganska så genast hamnade vi i stimulerande musikaliska diskussioner och diskurser, där jag med skärpta hågkomster drar mig till minnes att Johnny bland annat sa att "-Jag har några drömspelningar kvar, och en är med dig (dvs mig), fast du spelar ju nästan aldrig live med någon, så det går kanske inte, och en annan är med Peeter Uuskyla."
Till min stora glädje, inser jag nu, så infriades dessa båda Johnny-önskningar ganska så snabbt, alt. "i sinom tid", beroende på vilken tidsuppfattning vederbörande har.
Till saken hör att den ytterst intuitive friformgitarristen Johnny redan, sedan länge, hade delat scener med storheter som Jonny och Henrik Wartel, Hans Carbe, med många flera, på såväl hans älskade BrÖtz, som på en mångfald andra platser.
Dessutom framträdde ganska så snart även den elektriskt eklektiska improvisationsduon SKRONK GBG, i nära samarbete med Jan Hidgård, vilka släppt ett par förtrollande lp på OUTERDISK.
Och, vad beträffar skivförlaget OUTERDISK och dess vidare öden, så "flyttade" Johnny ganska så snart in i "the headquarters" där, då och alldeles nyss, utan rim och reson egentligen, endast med övertygelsen om att "detta gillar jag, så jag stannar kvar och hjälper till, med vad ni vill."
Således gick det allt som oftast att finna Johnny redan på plats inför våra högst sporadiska öppet-tider på OUTERDISK-kontoret, beläget på hemlig plats i det ytterst längst bort nåbara skrymslena hos Ödmans Musik på Stigbergstorget, långt mycket tidigare innan undertecknad och Jerry, dvs "the real OUTERDISK-duo" i realtid, landade där på plats, på huvudkontoret.
"-Jag var i närheten, så jag tänkte att ni nog behövde lite hjälp, så jag gick in och väntade på er", svarade Johnny alltid på frågan, "-Ojjj, är du redan här?"
Samt, "-Jag passade även på att koka lite kaffe under tiden, och sorterade lite skivor".
Så härligt, tänkte vi då, fortsatt lika härligt att minnas, tänker vi nu, med ett så dystert facit i våra gemensamma händer.
Johnny var verkligen "one of a kind", och lyckades alltid befinna sig på rätt plats i den pågående musikens flöde.
Johnny visste konstant vad han gillade och var han ville vara, och jag och Jerry välkomnade hans närvaro och gränslösa vilja till att fortsatt "break on through to the other side", riktning vidare.
Så, med all övertygelse och glädje, känns det oerhört stimulerande att ha, under oregelbundna, men ändock återkommande rörelser, fått dela de sista åren tillsammans med Johnny, inflätat i det allra mesta av alltings pågående, trots eskalerande trötthet och sjukdom.
Samt också, som en sista kraftansträngning från Johnnys sida, även ha filmat SKRONK GBG's enda  existerande, officiella musikvideo till deras Majornas Mörker-utgåva, varvid en glädjestrålande Johnny plötsligt utropade: "-Det här var det roligaste på mycket länge, att få göra en film till min favoritskiva just nu, vilket råkar vara vår egen, nya SKRONK-lp", allmedan ett vänligt, illmarigt leende spred sig över hans ansikte.
Således, Johnny Larsson, väldigt älskad, oerhört mycket saknad, men, din kärlek till musik och konst, din vilja till nya händelser, upptäckter och spontana improvisationer lever kvar i oss alla kvarvarande här på denna alltmer förvirrande Moder Jord.
Tack för alla skimrande minnen!
Hej, på återseende, och, vi ses alla snart nog igen, här eller där eller mitt emellan,
hälsar dig din vän Dan,
genom världarna.
Även Jerry vinkar till dig, så klart.


Older Post Newer Post